just cause I'm heartless doesn't mean that I'm mean
om exakt en månad kommer jag vara världens lyckligaste. då kommer jag just ha sett några av mina största hjältar någonsin. bob dylan, mumford&sons och pete doherty på en och samma kväll. känner på mig att hopfarm kommer bli sådär obetalbart galet nostalgiskt magiskt. vet inte riktigt om jag riktigt greppat blogg-konceptet alltså. tror själva syftet är att hålla folk uppdaterade men eftersom jag aldrig uppdaterar så försvinner hela meningen med att ha en blogg. hur som haver, senaste veckan:
- mina fina systrar landade i londonstaden och jag hade en superfin helg med massa turistande, långpromenader, öl, camden, brick lane, westfields och en massa skratt och prat som för mig betydde världen
- sett en fin men halvkuslig svensexa som slutade i att brudgummen iklädd kvinnokläder släpades ut från auctioneer för att sedan ligga halvdöd (överdriver inte. han såg på riktigt helborta ut) på gatan innan 2 ambulanser och en polisbil i panikfart ryckte in och efter någon halvtimme fick honom på fötter igen. middagsunderhållning på hög nivå alltså. kul att det alltid händer märkliga saker vid kära auctioneer.
- jag och tino barnvaktade på tiggys bröllop. 15 barn mellan 1-12. jag tror jag hann dö och återuppstå säkert fyra gånger innan de äntligen började lugna ner sig och folk började dra sig hemmåt. tack&lov.
- bank holiday som betyder extra ledighet. promenerade omkring tills mina fötter inte längre såg ut som fötter utan snarare två skinnade köttklumpar och såg harrods för första gången efter 5 månader i landet
- tino fyllde 20 igår. efter tårtkalas så drog vi till notting hill och hängde på ett supernajs indieställe i en grym källarlokal med mycket fina liveband varav en utav sångarna på riktigt såg ut som markoolio. typ jättemycket (som tur var sjöng han bättre dock)
- picknickande i kent med barnen, claire, carol och louie vid ett galet fint slott i en enorm kunglig trädgård
- upptäckt den fina kombinationen tzatziki-falafel-pitabröd
- lyssnat sönder band of horses nya
nu blir det sova, mina ögon blöder. känns som om jag inte sovit på veckor.
♥
Ska du se Dylan? Lyckans dig!!!! Han är underbar :) Själv såg jag honom i Stockholm för typ 156 år sedan. Första halvan av konserten satt jag och stirrade på gubben med gitarr och tänkte att Va, är han så kort? Efter att sedan slänga en blick på storbilds-tvn i taket (detta var alltså i globen) insåg jag att det var fel gubbe. Dylan var han som stog lutad över ett piano/keyboard/nånting med tangenter.
I want you, pa para papa, I want you, pa para papa, yes, I, want you, pa para pa, so bad, padam padam...
hahha vad fint chajs :) ja det kommer bli helgalet och jag har inte riktigt greppat det faktum att jag ska se dylan tror jag. ville så gärna se honom sist han var i sverige men var aspank då. visserligen är jag pank nu med men det gör liksom ingenting för jag tänker inte missa snubben ännu en gång!
